SMS från en 15-åring.

Hej!

Tack för alla uppmuntrande ord!
Tack för att ni talade om att bloggen inte fungerade.
Ja, för en del gick det bra, men långt ifrån för alla.

Nu stannar jag här. Fy, vad det har strulat.
Jag ville bara trycka på "radera" igår. Men min 17-årige son,
som så villigt hjälper sin mor, han satt tålmodigt och hjälpte
mig att ordna till allt igen. Han är så snäll den där grabben.
Han såg att jag höll på att ge upp bloggen helt.

***********

Koblaja är ju sjuk, som sagt. Hon har nästan 40 graders feber.
Men hon kan "hyssa" ändå, ska ni veta.

När hon mår så här, som hon gör nu, så måste man hålla
sig hemma. För om hon får ett astmaanfall...blir det inte roligt,
kan jag säga. Men ni ska inte tro att hon kan hålla sig från lite
mammatrakasserier ändå.

Hon gick och lade sig lite tidigare igår. Hampus satt ju och
hjälpte sin mor, på andra sidan väggen. Jaa, vi var faktiskt
väldigt tysta. Men inte enligt en viss Koblaja då.

Så kom det första sms:et...

"Tyst med ditt Lilla Kullan..."

Jag skrattade lite och fortsatte, lite tystare,
att prata med Hampus...medan jag skickade en
liten ledsen gubbe till henne via mobilen.

Då kommer det andra sms:et...

"Så går det när man inte kan vara tyst och inte visar
hänsyn till den miserabla sjuklingen som desperat
använder alla sina färdigheter till att falla i sömn."

Haha...Hon alltså!
Så kommer gubben in i rummet. Så säger jag åt honom
att han måste ha haft sin mobil avstängd.

Då kommer ett tredje sms...

"Stäng av ljudet på dig också när du ändå håller på!"

Vill ni låna Koblajan? Va?

Så var jag tvungen att höja rösten en aning.
Bara lite alltså. Gubben hör dåligt p.g.a en hörselskada.
Då kommer den dråpligaste kommentaren från en Koblaja
som skickar sms till mor sin...

"Gör så här...

1. Sy fast en dragkedja på munnen.

2. Sätt fast ett hänglås och lås därefter.

3. Ge mig nyckeln!"


Hon är inte på riktigt den där Koblajan.
Så...helt plötsligt står hon i köket. Va? Inte skulle hon
sova inte. Nä, sedan satt hon uppe ett bra tag till.

Tant Koblaja!...säger jag bara.

*********

Små sparade blommor från en fin bukett som börjat vissna.




Ha en bra dag!


"Min pappa är nästan som alla andra, bortsett från
att han saknar en hörntand."

Flicka 5 år


Kram Stina