Goa grabbar.

Jag brukar inte skriva så mycket om våra grabbar i den här bloggen. Anledningen till det är att de helst inte vill att jag ska göra det. Därför blir det mest om Majsingen. Men nu så ska jag berätta lite om gårdagen och hur härliga de här två sönerna är mot sin mor.

Jag gjorde ju ett inlägg om kaffe, som ni vet. På eftermiddagen skulle jag fixa mig en kopp kaffe. Det fick bli pulverkaffe eftersom bryggaren gått sönder. Jag har alltid en liten gräddsnutt i mitt kaffe. Ja, så skulle jag in och kolla lite saker på datorn. Vad händer då, tror ni... för första gången i mitt liv... (förutom att man kanske råkat spotta på den lite när man gapskrattat till Majas tokigheter)? Jo, fingret liksom fastnar i koppörat på nå't konstigt sätt så jag rycker till koppen då när jag tror att jag kan ställa ner den och släppa taget om den.

Var tror ni att kaffet for? Jo just det... över datorn, bordet, kläderna och på golvet. Ibland blir man ju arg på sig själv när man gör något sådant, men jag behöll lugnet... faktiskt, och sa bara... -Jahapp.

Ja, så var det ju bara att börja torka och torka och torka och torka och torka. Det luktade kaffe med grädde om allting... länge.

I hallen.

Då kommer den ene sonen upp (19-åringen) från sitt rum och börjar hjälpa till på en gång. Vi plockar bort tangenterna och torkar och torkar och torkar och torkar. Han är lugn som en filbunke och vi försöker fixa i ordning datorn. Äum... Man kan verkligen säga att det blev *tilt* i den stackars datorn. Den ville väl inte ha grädde i kaffet, förstår jag. Den gick att få igång, men inte att skriva på. Inte dag heller. Den kan inte stava eller skriva vettigt överhuvudtaget.

Då... kommer den andre sonen (21-åringen), bara efter en liten stund, och erbjuder sin mor att ta över hans dator för en billig peng. Va? På en gång så där. Vad gör man? Jo, man kramar om dem för deras sätt att bry sig och ställa upp så där. Goa 19-åringen satt sedan länge, länge under kvällen... med ett otroligt tålamod och fixade i ordning allt på min "nya dator". Han är ju proffs på datorer så det är skönt att man kan överlämna sådant till honom.

Då återstår bara frågan... Hur kunde stora grabben veta att mammas dator pajat när han faktiskt bor i lillstugan och befann sig där under den trevliga händelsen?

Jo, förstår ni... det bor en 17-årig flicka i huset som har alltid har väldigt roligt åt sin mamma. När hon såg vad som hänt så gick hon ner till sin storebror och berättade kaffehistorien för honom. Hon kunde väl inte låta bli, vet ni. Luring-Maja!

Vet ni vad som är bra med den här datorn? Jag vet inte vad stora grabben menar med det, men han sa: -Den här datorn har spillskydd. Haha... Mmmm...tack snälla! En sak till... Den är vit!

Kram Stina

"Om man förlorar sin kropp, förlorar man en viktig del av sig själv."

Flicka 6 år