Visar inlägg med etikett HyssMaja. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett HyssMaja. Visa alla inlägg

18.6.14

Lite kök och lite Maya.



Från köket.

Hej alla ni rara!

Jag har ett hjärta som krånglar och det blev lite jobbigt här. Men nu så känns det lite bättre.
Idag har Maysingen ringt och det blir man glad över. Man längtar ju efter den där ungen jämt. Hon bor ju så långt bort. Man vill ha dem nära. Men jag vet att hon klarar sig fint. Hon älskar att få köra långtradare och pappa hennes ska visst få följa med snart på en körning... till Norrland. Gissa om han är glad? Han ville ju bli långtradarchaffis, men så blev det inte.... så gissa vem som retas med honom ibland.

Kram Stina


10.6.14

Hej igen!


Fina blommor från en fin vän.

Ja, nu var det längesedan jag skrev här. Jag har väl inte varit riktigt säker på om jag ska börja igen men jag ska försöka så får vi se. Tack alla ni som skrivit till mig och varit så omtänksamma och snälla. Fint med sådana människor. Det värmer hjärtat.

Ja, vad ska jag skriva? Det har gått ca. tio månader sedan sist jag påtade ner något här. Men jag kan säga att Majsingen bor i Sundsvall och kör långtradare i Norrland. Hon har sin lille Alfred (hunden) kvar och han får följa med henne.  Maya är lika rolig som innan och när hon är hemma är det extra mycket skratt här på gården... som vanligt alltså.

Till er som gillar inredning och kanske undrar hur det ser ut här hemma nu så kan jag säga att det nog är lite annorlunda på den fronten. Men det kommer kanske bilder framöver.

Ha en bra dag alla ni goa!

Kram Stina



25.5.12

Vem annars?


Nu är våra äppelträd på gång. Härligt!

På den här gården är det en viss Maya som klipper gräset... med en åkgräsklippare. Den kör hon snabbt med, väldigt sakta med och framför fönstret som en tok för att jag ska se hur knäpp hon är. Så skrattar hon såklart och håret flyger åt alla håll. Hon har kört sin första klippning för i år.

Min medicin har börjat hjälpa ganska bra så jag kan vara ute en stund lite då och då.
Mmmm... så långt är det helt okej. Tills man kommer ner till sitt mysiga blomland, som är på väg att växa till sig. Och vad skådar då mitt norra öga? Va?
Ja, Maya var med när jag uttryckte det så här: -Men är det pappa som har klippt bort halva blomlandet? (Han gick nämligen runt med den vanliga klipparen för att jämna till allt som man inte kommer åt med den andra.) Då säger den här ungen så här: -Det är kanske jag. 
-Men du har ju klippt bort de finaste blommorna och halva mitt blomland... säger jag. Vet ni vad hon svarar?  -Ja, jag tyckte väl att det kändes krångligt att köra där.
Men vad gör man med en Koblaja? Va? Jag tror hon får gå i kohagen i sommar. Sant!!

Kram Stina


Ikväll blir det kanske tävling här. En sån där "typiskt Stina"-tävling... med en konstig och svår fråga.



29.11.11

En Maja i lastbil.




Imorgon ska Maja göra en riktigt trevlig sak. Hon ska köra lastbil hem hit. Haha... Det ska bli så kul att se när hon kommer med den bumlingen in på dessa småvägar. Jag ska ta kort, var så säker.
Jag ska bjuda på lite fika då så jag får nog ta och baka en kaka, så att hon och hennes lärare orkar åka tillbaka till stan. Kul ska det bli i alla fall. Ja, jag fattar fortfarande inte att ungarna har blivit så stora. Jag börjar säkert att skratta, när jag ser henne komma i den där lastbilen, och det vet jag att Majsingen också kommer att göra. 


Kram Stina



"Jag har ingenting emot mammor men de stångar ofta pannan blodig när de ska uppfostra sina barn. De är liksom inte lagom arga på rätt sätt på fel tid."

Pojke 8 år



24.9.11

Ute i naturen.


Maja tycker om att ta bilder ute i naturen. Hon ville att vi skulle ta en tur ut i skogen och till vatten där vi kunde fota lite. Vi gjorde en liten tur ut idag, mitt på dagen. Det var soligt och vackert och vi gick där och fotade och skrattade. Det är roligt att hon har det där intresset. 
Jag sa till henne att det skulle vara roligt om vi kunde få syn på ett djur att ta kort på. Då vrider hon sin kamera mot mig. Hon är som hon är den där Majan.
Vi tog i alla fall en massa kort idag. Kul var det. 
Här kom solstrålarna med på ett par av mina bilder...



Stina

1.9.11

Höst... och vandring i skogen.


Idag är Maja på skogsvandring med sin klass. Gissa vilket humör hon är på? Jaa, ni skulle ha hört i morse. Hon tycker absolut inte att detta passar en fordonsklass där vederbörande ska köra tung lastbil med släp. Så får hon ju ont i sina leder, och det vet hon ju i förväg, så hon kommer inte att må bra sedan.

 


Ja, det var ett litet hallå här, som sagt... blandat med en massa humor. Av någon anledning så fungerade det inte riktigt med sakerna som har ordet "säck" i sig.
Sovsäcken hittade hon inte igår och då utvecklades hon till en stirrig och arg höna. Idag hittade hon inte den stora ryggsäcken och då blev hon som en arg älg. Sedan har hon inte tagit med sig matsäcken. Fy skäms! En vattenflaska, det var allt. En riktig kråkfia är hon.


Hon blir arg för att hon vet att hon måste göra något som kommer att innebära att hon blir sämre i lederna och att tröttheten då blir värre. Att veta det i förväg är ju inte så kul. Man vet ju hur det känns. Men med humorn så kommer hon långt ändå. Hon är ju envis också.
Jag kan tänka mig att de har påbörjat vandringen nu och jag kan riktigt höra hur hennes hjärna rullar runt som en centrifug. Hon lär väl ringa om ett tag, kan jag tro. Arg som en hel hög med elefanter och med onda leder... Men med humorn i behåll.

Kram Stina



"Barndomsminnen är något man måste dras med hela livet."

Pojke 6 år