Nu är våra äppelträd på gång. Härligt!
På den här gården är det en viss Maya som klipper gräset... med en åkgräsklippare. Den kör hon snabbt med, väldigt sakta med och framför fönstret som en tok för att jag ska se hur knäpp hon är. Så skrattar hon såklart och håret flyger åt alla håll. Hon har kört sin första klippning för i år.
Min medicin har börjat hjälpa ganska bra så jag kan vara ute en stund lite då och då.
Mmmm... så långt är det helt okej. Tills man kommer ner till sitt mysiga blomland, som är på väg att växa till sig. Och vad skådar då mitt norra öga? Va?
Ja, Maya var med när jag uttryckte det så här: -Men är det pappa som har klippt bort halva blomlandet? (Han gick nämligen runt med den vanliga klipparen för att jämna till allt som man inte kommer åt med den andra.) Då säger den här ungen så här: -Det är kanske jag.
-Men du har ju klippt bort de finaste blommorna och halva mitt blomland... säger jag. Vet ni vad hon svarar? -Ja, jag tyckte väl att det kändes krångligt att köra där.
Men vad gör man med en Koblaja? Va? Jag tror hon får gå i kohagen i sommar. Sant!!
Kram Stina
Ikväll blir det kanske tävling här. En sån där "typiskt Stina"-tävling... med en konstig och svår fråga.