Till mormor & morfar.

Ja, mormor och morfar brukar läsa här och nu ska de få se vad deras Maja till barnbarn har gjort idag.

Jag lurade i fönstret hela förmiddagen för att inte missa när hon kom in på vår väg med den stora bumlingen till lastbil. Här kommer hon...

 Jag började nästan böla, vet ni, morsa som man är.

Hon fick prova att backa och det är inte lätt här. Det vet vi, för det kommer fraktbilar hit ganska ofta. Det är väl, typ, två... sammanlagt som har klarat av att backa in på vår gård från det där hållet. Idag blev siffran tre. Hennes lärare berömmer henne hela tiden för att hon är så otroligt duktig på att köra. Det blir man ju glad över att få höra. En glad mamma och en glad pappa blir det då.

 Här kommer hon...

När hon är färdig med körningen i den här bilen så ska släpet på.

Här åker de iväg efter en stunds fika.

 Kram Stina

Kram till kära mor och far också. (Från Majsingen också.)

Med vetekli och mandlar.

Jag gjorde kakan idag istället. Jag provade att göra den i min pajform faktiskt. Den blev riktigt bra. Mandel och vetekli innehåller den. Man måste prova lite olika sorters kakor, sådan är jag.

Receptet:

Vispa ihop 3 ägg och 1 dl socker.

Blanda sedan i 2,5 dl vetemjöl, 1/2 dl vetekli, 3/4 dl hela mandlar, 1/2 dl flytande margarin, 2 tsk bakpulver, 2 tsk vaniljsocker och 1 1/2 dl vatten. Vispa ihop allt.

In med kakan i ugnen på 175-200 grader i ca 25-30 minuter. Det går lite fortare om man har varmluftsugn såklart.

Jag smorde och bröade pajformen och kakan lossnade direkt, så jag gör nog kakor i den fler gånger.

Kram Stina

En Maja i lastbil.

Imorgon ska Maja göra en riktigt trevlig sak. Hon ska köra lastbil hem hit. Haha... Det ska bli så kul att se när hon kommer med den bumlingen in på dessa småvägar. Jag ska ta kort, var så säker.

Jag ska bjuda på lite fika då så jag får nog ta och baka en kaka, så att hon och hennes lärare orkar åka tillbaka till stan. Kul ska det bli i alla fall. Ja, jag fattar fortfarande inte att ungarna har blivit så stora. Jag börjar säkert att skratta, när jag ser henne komma i den där lastbilen, och det vet jag att Majsingen också kommer att göra. 

Kram Stina

"Jag har ingenting emot mammor men de stångar ofta pannan blodig när de ska uppfostra sina barn. De är liksom inte lagom arga på rätt sätt på fel tid."

Pojke 8 år

Snö

 Ja, det kom snö igår. Men den ska visst försvinna imorgon. Man för vara glad för det lilla, vet ni.

Solen sken idag och det blir ju så ljust och härligt... inomhus också.

Kram Stina

"Min pappa är inte snäll mot mig. När han inte är snäll vill jag inte tala med honom. Han är väldigt osnäll om jag inte orkar sova."

Flicka 6 år

En ljusstake.

Marianas Keramik har jag skrivit om förut, lite då och då. Mariana tillverkar vackra keramiksaker. Det har hänt att vi har designat ihop något från hennes keramik med en konstig ritning från mig. Den här gången blev det att tillverka en kammarljusstake av hennes lilla spillkum. Ingen hällpip på alltså, utan grunden till hennes spillkum finns där med en idé från min hjärna att göra en ljusstake av detta, med handtag och en högre hållare för kronljus. Det blev en ganska stor och helt underbart fin kammarljusstake... som man kan ha något fint eller gott i också. Ljusstaken heter "Stina" och den finns att köpa i hennes webshop. Där finns det en massa annat fint också. Hon kan hon. (Kursiverat är länkar till hennes butik.)

 Det står "Lilla Kullan" i min egen ljusstake som jag har här hemma.

Kram Stina

"Kroppen består av vatten och bröd."

Pojke 5 år

Här är den.

En liten talgoxe var det som flög in i rutan igår och hamnade på altanen. Den låg på rygg och hade det jobbigt, så jag vände på den. Man ser på bilden att den har det lite jobbigt.

Efter en liten stund försöker den flytta på sig men kommer ingen vart, så jag flyttar den så att den hamnar mitt på en bräda.

Man ser på fötterna att klorna fortfarande är ihopdragna så den är lite ostabil, den lille plutten.

Det händer ju ibland att jag går ut och försöker pyssla om fåglarna som flugit in i någon ruta här. Man tänker inte själv på hur man låter när man sitter där och pratar med dem, för det gör man liksom automatiskt, samtidigt som man då hör att kompisarna sitter i trädet intill och väntar och ger ifrån sig något litet kvitter emellanåt. 

Jag brukar tänka på det, när jag hör de andra fåglarna lite oroliga i trädet intill sitta och småkvittra, att de kanske stärker den stackarn som pangat in i en ruta. Det är samma varenda gång det här händer.

Tänk om alla människor brydde sig om varandra också, på samma sätt. Ja, inte med kvitter då, utan att man är snäll mot andra, bryr sig och villigt tar hand om och hjälper varandra.

Efter ett tag så ser man hur fötterna sträcks ut och den piggnar till. Den sitter där lugnt medan jag och småkompisarna pratar lite.

Man kan ju inte låta bli att prata lite med dem. Man håller på som om det vore småbarn, vet ni.

Här sitter den, klar för flygning efter ca. 15 minuter. Man ser verkligen skillnad på första och sista bilden. 

Det är alltid kul när man ser att de flyger iväg till trädet sedan, samtidigt som de andra då börjar kvittra som bara den och flyga omkring, precis som om de vill säga att de är glada över att den klarade sig. Vilka kompisar!

Kram Stina

En fågel.

Idag har jag använt en kvart till att pyssla om en liten fågel. Det händer ibland att de flyger rätt in i någon ruta. Det händer också att någon inte klarar sig, men för det mesta så går det bra för dem. Ofta blir det så att jag går ut och försöker hjälpa dem. Den som pangade in i rutan idag låg på rygg och såg allmänt borta ut. Men med lite ompyssling så kom han iväg så småningom.

Det sötaste med att hjälpa de här fåglarna (som man har gjort några gånger under åren) det är att det verkar som att de fattar att man verkligen försöker hjälpa dem. Så en sak till. Det sitter alltid en eller två till, av samma sort, i trädet intill och liksom väntar på att deras stackars kompis ska komma i form igen.

Lite försiktigt kvitter hör man, precis som om de ska kolla om de får svar.

Sedan är det samma visa varje gång. När den väl blir flygfärdig så blir det ett väldans kvittrande och farande runt i trädet. Ja, jag berörs av sånt där. Tycker att det är riktigt mysigt när man ser hur de är mot varandra. De är så söta. Jag tog lite kort på fågeln, men jag har inte fixat dem än. 

Kram Stina

Att bli glad för ett par tofflor.

Solen skiner idag och det piggar upp. Ryggen small till för en stund sedan så man går som en halt älg här hemma. Men i solskenet så kan man väl stå ut med det ett tag.

Igår var Majsingen ledig så vi hittade på lite skoj här hemma. Vi spelade Yatzy och pratade en hel del om viktiga saker och roliga saker. Man vill ju, som förälder, veta vad och hur de tänker om vissa saker i livet. Majsingen är lätt att prata med och vi kan prata om precis allting.

Ett paket kom också igår, som jag hade beställt till henne. Det är lite kallt på golvet nere i lillstugan så jag skaffade ett par rejäla tofflor till damen, sköna och varma och fina. Hon blev så glad för dem. På kvällen, när hon hade gått ner till sig, så skickade hon ett sms till mig: -Tack så jättemycket för tofflorna! Hon hade redan tackat för dem, men ville väl säga det igen. Men visst är det mysigt när hon blir glad för ett par tofflor. Hon är enkel den där kotten och kräver aldrig en massa saker. Hon är nöjd med lite och det enkla. Lite Yatzy, en kram och ett par tofflor, så är dagen toppen.

Kram Stina

"Det är barnmorskans jobb att ta emot babyn så att den inte ramlar pladask i golvet."

Pojke 7 år

I fönstret.

Nu blommar mina fina Azaleor. Jag ger dem ca. 1 dl. vatten varannan dag och har dem i ett fönster där det inte är för varmt. De verkar gilla det. Hoppas att de håller länge. Det är inte ofta jag har Azaleor i huset, så jag är inte så van vid de här blommorna.

Hoppas att det är bra med er alla snälla. 

Kram Stina

"Förr i tiden hade man staket under kjolarna för att få dem att se svävande ut."

Flicka 6 år

Maja som truckförare.

Här tar det lite tid mellan inläggen, men det får vara så. När man blir mera piggelin då skriver man mer.

Idag har jag tillbringat tiden med två av barnen och det har varit väldigt kul.

Majsingen har förresten tagit truckkort. Hon hade truckutbildning förra veckan, och på fredagen var hon klar. Hon är rolig hon. Vad ska det bli av henne tro? Hon kanske har tänkt sig något mer än att bli långtradarchaffis. Bara hon inte kommer med idén att bli Ice Road Trucker... för då svimmar jag och blir liggandes kvar där på golvet hela livet, kan jag säga.

Kram Stina

"Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer."

Flicka 6 år

Lilla gumman igen.

 Hoppas att ni får en bra helg! / Kram Stina

"Öl gör ofta att kroppen blir väldigt osymmetrisk."

Pojke 9 år

I trädgården.

Idag har vi en riktigt kall morgon här ute på landet.

Kram Stina

"När mormor var ung var hon kvinnosakskvinna. Men sedan gifte hon sig med morfar som var trägårdsmästare och då kan man nästan säga att hon blev grönsakskvinna istället."

Pojke 6 år

Hon är hemsk.

Mamma läser en kommentar högt: "... -Mysigt när gamla grejor får ta plats hos en och framför allt när det kommer från släkten."

Maja: -Så du menar att dubbelhakorna går i arv? Då vet man ju vad man har att vänta sig. Då får man ju bläddra hela livet.

Nää, vilken unge! Jag tycker att hon kan gå och sova nu!

 Stina

Den här Maja.

Min mormors gamla stol att fått en plats vid matbordet tillsammans med de tre vita stolarna.

Eftersom Majsingen bor i lillstugan så är det ju inte här inne i huset som hon tillbringar den mesta tiden. Hon är trött efter skolan och måste ofta sova en stund. Humorn har hon kvar ändå, men den hör man ju inte lika ofta nu när hon inte bor här i huset. Men det är ändå så att ju tröttare hon blir, desto mer drastisk blir hon när hon skämtar. Ibland gapskrattar man så man nästan börjar hosta när hon håller på.

Idag är hon trött. Efter maten så hör jag att hon står ute i hallen och är på väg att gå ner till sitt lilla hus. Jag satt då i mitt rum. Då hör man från hallen:

Maja -Jag har fått en dubbelhaka.*suck*

Mamma: -Nää, du har ju ingen dubbelhaka.

Maja: -Säger du... som sitter långt bort... och har tretton själv!

Mamma: -Men fy, vad elak du är. Jag har ingen dubbelhaka.

Maja: -Jo, du är så van så det är därför du inte kan se det på andra.

Detta barn! Haha... Vill ni låna henne ett år eller så?... så går det väldigt bra!

Kram Stina

Ute med Sally.

Det här är verkligen en glad vovve. Lilla Sally ska vara med överallt. 

När jag är ute på gården och ska fota så ska hon vara med. Står jag på huk så kommer hon och ställer sig på bakbenen med framtassarna på mig och så står hon still tills jag har fotat klart.

Maja fixar med sin bil, i garaget, på kvällarna och då ligger Sally i fönstret, bak i bilen, och sover. Då är hon lycklig. Hon älskar att åka bil och fick vara med igår när Maja och hennes pappa tog en tur ut med Majsingens bil. En riktig liten gladis, som också har lärt sig hur man gör när matte ska fota henne. Sedan finns de gånger, som jag visat förut, då hon vänder ryggen till för då vill hon absolut inte fotas. Så det så!

Kram Stina

"Jag tror inte att det finns några fartgränser på Vintergatan." 

Pojke 8 år

Det blommar, trots allt.

Kram Stina

"Om jag är dum får jag gå in på mitt rum och tänka på mina synder. Min synd är att jag slår min tradiga lillebror. Han förtjänar det."

Pojke 8 år

Azalea

Jag var till blomsteraffären härom dagen. Där fanns det så vackra azaleor för ett väldigt bra pris. Det var väl veckans erbjudande, tror jag. Med sina mörklila blomknoppar så fastnade jag för dessa blommor. De ser kanske lite cerisa ut på bilden, men de är mörklila.

Kram Stina

Så ser den ut.

Det här är den runda och stora bollräven som får sitta i baksätet i Majas bil.

Idag har vi haft sol. Ute på gräsmattan växer det lite blommor som egentligen tillhör sommaren. Det är lite opp och ner ute i naturen.

Det blir inte mycket skrivet här, men när den här tröttheten har flugit sin kos, då kanske det blir lite mer text. Det är väl fler än jag som är trötta kan jag tro. Man är som en korsning mellan en snigel och en sengångare... ungefär.

Kram Stina

"Gammelfarfar var guldgrävare i Alaska. Han hittade massor, men han drack upp alltihop. Sedan sköljde han ner det med vin."

Pojke 5 år

"Räven"

Idag har vi varit ute och åkt lite med Majsingen. Hennes körkort är så gott som klart (i skolan), men hon får ju inte köra själv förrän till våren. Pappa hennes är handledare så han måste med vid alla Maja-körningar.

Hon är ju så rolig den där tjejen. Det står "fox" på hennes bil, så jag sa att hon nog blir kallad för "räven" p.g.a det. Vad gör hon då? Jo, då kommer hon hem med en riktigt klumpedunsräv, vet ni, som hon har hittat i en butik och som hon ska ha i bilen. En rund och stor räv. Den sitter i baksätet och agerar krockkudde... ser det ut som. Rolig tjej, det där.

Kram Stina

"Min farfar jobbade på järnverk när han var ung, så han är född på järnålder."

Pojke 6 år

Ute

 

Hoppas att ni får en bra dag! 

Kram Stina

"Om lärarna också hade haft jobb så hade barnen inte haft någonstans att vara."

Flicka 7 år

Här hemma.

Man kanske kan tro att allting har blivit mörkgrått här hemma. Så är det inte. Men vissa "detaljer" har fått den mörkgrå färgen och vi trivs bra med det. Det blir lite mera brytning i allt det vita.

Ljusgrått har vi alltid haft lite här och där i huset och det passar ju bra till vitt, svart och mörkgrått. Som i hallen t.ex. där bryter vi med ljusgrått. Vi har ju ett brunt golv och lite trädetaljer här och var också, som fönstret t.ex som gubben hade som idé att bygga in när han byggde igen spaljén i hallen. Det gillar jag mycket.

Ha en bra helg! / Kram Stina

"När Rasmus säger "fura" i stället för "fyra" får man en känsla i bröstet. Kanske är det kärlek. Jag vet inte."

Flicka 7 år