Lite pinsamt.

Det är inte lätt att vara en liten vovve när man precis har blivit nyduschad. Man skäms lite då, när man är en liten papillon som bor här ute på landet och heter Sally...

Ännu värre blir det när en viss lill-matte, vid namn Maja... naturligtvis ska göra det hela ännu mera pinsamt...

 Stina

Maja min Maja.

Min rara Maja hjälpte till med matlagningen igår. Hon stod och rörde om i köttfärsgrytan en stund. Hon var tyst ganska länge. Plötsligt kommer det en liten pratbubbla från en viss 17-åring: -Nä, nu orkar jag inte stå här längre, som en hemmagjord fru!

Haha... Hemmagjord fru? Det heter ju hemmafru. 

Med Maja kommer skrattet. Det är då sant!

Mina pelargoner blommar fortfarande för fullt ute på verandan.

Kram Stina

"På landet har de väldigt mycket soluppgångar. Och så snöar det hela tiden, så att det blir trevligt utanför fönstren."

Flicka 5 år

Dagens fika.

Plommonpaj med vaniljsås. Mums!

Stina

Hönan Maja.

Nu är det full fart i skolan igen för Maja. Hon är helt slut när hon kommer hem. Hon ser ut som en liten vindögd höna när hon kliver innan för dörren. Hon är snäll och rolig ändå, trots sin trötthet.

Igår var jag tvungen att klippa mig. Jag har tappat hälften av mitt hår på väldigt kort tid. Nu blev det en hel del som for bort. Sedan har jag ju glasögon (svarta bågar), som har blivit så repiga så att man ser suddigt. Därför tog jag på mig ett par andra (utan båge) som jag nästan aldrig använder, och dem såg jag mycket bättre med.

När Maja kommer hem från skolan så säger hon: - Du ser ut som en docka!

Åh, Tack, tänkte jag. Snäll unge det där.

Sedan började hon prata om hur dåligt hon hade sovit på natten. Då sa jag, på skoj, att hon kanske saknar sin docka... (En gammal som låg i en väldigt gammal dockvagn, men som nu inte finns kvar)... som hon halvt förstörde ett par gånger, i sömnen. En gång genom att försöka dra ut den stackars dockan genom suffletten. Ja, den såg strypt ut på morgonen, kan jag säga... för den satt fast mellan vagn och sufflett.
-Nä, nu har jag ju dig... säger hon.

Okej...  Då får man alltså passa sig när det är dags för henne att gå i sömnen. Hon gör nämligen det ibland.

I mitt (pyssel)rum.

Kram Stina

"En kiropraktor är en som håller ordning på händerna och naglarna på folk. Och så bryter han av näsan på dem."

Flicka 6 år

Plommonpaj

När det gäller min plommonpaj här... så är ju de här plommonen väldigt små, så det blir lite svårare att hantera dem, än om de hade varit stora. Men det gick bra ändå.

Jag började med att skära bort sidorna på dem och lägga de små halvmånarna i en skål. Kärnorna och det som fanns kvar lade jag i en kastrull, med pyttelite vatten... så de fick koka upp. Jag plockade sedan ur kärnorna. Kvar blev ca. 2/3 dl "plommonvätska".

Pajdegen..

1 dl flytande margarin

2 1/2 dl vetemjöl

1/5 tsk bakpulver

2 msk socker

Blanda ihop allt ordentligt och tryck sedan ut degen i en pajform (ca.22-25 cm), med handen eller med en stor sked. Putta upp lite deg mot kanterna. Förgrädda sedan pajdegen (utan fyllning) i ugnen i 10 min. (200 grader)

Fyllning...

ca. 3 dl plommonbitar
2/3 dl plommonvätska 

1 dl flytande margarin

2 dl socker

2,5 msk vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

3 dl grädde

kanel

Värm margarinet i kastrullen med plommonvätskan och häll sedan i socker, vaniljsocker och mjöl i den varma röran och blanda/vispa ordentligt.

Häll därefter i 3 dl grädde i kastrullen och rör om medan det kokar upp. Rör om och låt det puttra en en liten stund.

Lägg sedan alla plommonbitar på den förgräddade pajdegen och strö över kanel... så mycket som man önskar. Häll sedan den varma fyllningen över degen och grädda i ca. 30 minuter i 200 grader. Låt sedan pajen stå och svalna i 15-20 minuter.

Vi ska äta plommonpaj idag, till fikat... med vaniljsås till. Mums!

Ha det gott! / Stina

Något med plommon i.

Igår blåste det som bara den och idag har det verkligen ösregnat lite då och då. P.g.a det så måste man ju ta hand om alla stackars plommon helt plötsligt. De ramlar ju ner när det blir så där.

Jag hade ännu inte bestämt mig för vad jag skulle göra av en del av dem. Mycket har vi gett bort, men det sitter ju klasar av dem överallt... och nu är de på väg ner i backen.

Man kan ju inte bara stå där och äta och äta tills man får diarré heller. Nå't måste man ju hitta på när det nu finns så otroligt mycket av dem.

Jag tittade på en massa olika recept, med plommon i, men ingenting kändes aktuellt. Antingen hade man inte alla ingredienser hemma, eller så var det så onödigt mycket och krångligt.

Därför gjorde jag min gamla vanliga pajbotten och lite extra påhitt med plommon, så att det skulle bli en riktig plommonpaj. Vet ni? Det blev ju så god. Min första plommonpaj någonsin. 

Om man blir osäker på hur någonting smakar,...  alltså... om det är gott eller inte, så kan man bara låta gubben smaka. Då kan man förhoppningsvis höra tugg-tystnaden... och ett... Mmmmm... Då vet man. Det lät precis så när han smakade på den. Det var då tur det. Receptet kommer imorgon för den som vill testa den.

Kram Stina

"Jag slog min nerv i somras så att den blev alldeles krokig."

Flicka 5 år

Sally

När man lyssnar till vad lill-matte har att säga, så ser man ut så här...

Sedan kan man lugnt göra det man tänkte...

 Som att äta ett äpple t.ex.

Stina

Radiokaka

Maja överraskade oss med att fixa ihop en radiokaka i helgen. De är ju väldigt söta de här kakorna, så den här chokladbiten räcker nog väldigt länge. Men en liten pluttbit till kaffet går ju bra. Hon förstod inte själv hur söt den skulle vara, så ni skulle ha sett hennes min när hon smakade sin första radiokakstugga. Men god är den ändå och det är roligt att hon vill hålla på där ute i köket och testa sig fram med både matbitar och kakbitar.

Kram Stina

"Om det visar sig att det är en kvinna som är bonde, blir hon tvungen att gifta sig med en husbonde."

Flicka 6 år

Currykaka

Det var ett bra tag sedan jag gjorde min currykaka. Igår var det dags igen. Vi gillar den, här hemma. Ungarna gillar även när det är lite tuggmotstånd i sockerkakan, så därför hade jag i lite mandlar. Jag tycker själv att den är god, speciellt till kaffet. Receptet på kakan finns till höger på sidan, om ni vill prova den.

Kram Stina

"När man gifter sig ger man varandra ett tysthetslöfte. Om man inte håller det, måste man skilja sig och då måste man dela på lamporna och knivarna och för det mesta kan man inte komma överens om vem som ska ha barnen. De som inte kommer överens om det måste gå till en börsmäklare. Han bestämmer att den ena ska ha barnen och då får den andra ett extra matbord istället."

Flicka 7 år

Kärleksört

Jag saknade lite blommor på bordet, så jag gick ut i trädgården och hämtade kärleksört för att göra något fint av. Jag tycker att de är extra fina precis innan de ska blomma ut med den röda färgen. Brytningen med rött och grönt ser så vackert ut på just den här blomman.

Jag hällde vatten i mitt stora ljusfat och placerade ut blommorna runt ljuskoppen... och så i med några blad. De är ju så hållbara de här blommorna. Vi får väl se hur länge de kan hålla sig fina här på bordet.

När gubben och jag kom hem igår kväll så hade Maja bakat en kaka. En radiokaka. Den ska vi ha till fikat idag. Spännande! Det är så kul att hon gillar att fixa lite i köket. Jag ska ta kort på den sedan.

Kram Stina

"Det är viktigt för skelettet att det får i sig tillräckligt mycket kalk och valium, så att tänderna kan växa och bli stora och spetsiga."

Pojke 6 år

Plommon och sommar.

Idag har det verkligen varit ett underbart sommarväder här på landet. Imorgon ska det bli ännu varmare. Då kan man tvätta och hänga ut tvätten på tork. Det är så bra när den torkar snabbt och så doftar den så gott, tycker jag, när den får hänga ute.

1 miljon plommon har vi, som är färdiga att ätas upp. Hur mycket som helst! Goda, små och gula. Man kanske skulle hitta på något att göra av lite plommon. Vad brukar ni göra av dem, ni som har plommon?

Kvällsbild. Det är ju så mysigt med levande ljus.

Kram Stina

"När man tvättar sig på huvudet heter det hjärntvätt."

Pojke 7 år

Lite kärlek till en mor.

Maja, vet ni... hon kan ju liksom göra dagarna riktigt trevliga. Med alla snabba svar, ord och annat så fylls vardagen av många skratt. Men alltså... hur länge och hur mycket mer kan man hitta på? Hon kommer med nya tokigheter varendaste dag. Hon är en riktigt rolig och kärleksfull 17-åring. Hon kan säga jag älskar dig mamma, på många, många sätt. Som t.ex igår kväll...

Maja: -Jag ska ut och köra imorgon, men det var ett tag sedan jag övningskörde. Det kanske blir helt fel.

Mamma: -Nää, så duktig som du är så kommer det att gå så bra så.

Pappa: -Vill du ut och övningsköra nu kanske?

Maja: -Ja, det var ju ett tag sedan.

Mamma: -Ja, åk ut en stund ni, det tycker jag. Det är ju pappa som är körlärare, så han måste ju följa med.  Ni kanske kan åka runt här i byarna lite.

Maja: -Ja, men jag vill att du också ska följa med.

Mamma: -Varför kan du inte bara åka med pappa?

Pappa: -Vi kan ut och köra, du och jag... säger han till Maja.

Maja: -Men jag vill att mamma ska med. Det är mysigare då.

Mamma: -Är det mysigare då?

Maja: -Ja, det är det.

Mamma: -Ja, men då följer jag väl med då.

Ni märker hur normalt och snällt allt låter va? Mmm, sedan kommer det... efter en stund.

Jag satt vid skrivbordet och väntade på att de skulle säga till när de skulle åka. Jag hade precis duschat och hade bara kjolen kvar att ta på. Då kommer hon in, vet ni... när man sitter där och tänker att, hon är bra gullig den där ungen man har, som tycker att det är mysigt när mamma är med i bilen...

-Ta och klä på dig nu, ditt gamla ruckel!

Va? Thank you! Från mysig till ruckel inom 3 minuter. Slå det ni!

Så en sak till... gubben tyckte att det var såååå roligt. De där två alltså.

Ja, trots allt så vet jag att det egentligen betyder... Jag älskar dig mamma!

Jag älskar dig också Maja!... ruckel?

Under en längre tid så har jag inte tyckt om att ha mina egna sydda kuddar framme. Vet inte varför riktigt. Men nu så går det bra.

Kram Stina

"Det är bra att hålla sig i livet så länge som möjligt, för när man dör gräver de ner en i jorden och då hjälper det inte hur mycket man än sparkar."

Flicka 6 år

För många år sedan.

Jo, alltså... Jag kom på en sak... med tanke på att flytta runt saker i hemmet. Måste bara berätta hur det var en gång när jag hade möblerat om.

Jag bodde tillsammans med en av mina systrar, i en lägenhet. Hon var på jobbet när jag på eftermiddagen och kvällen höll på att flytta runt lite möbler. Bland annat så flyttade jag på hennes säng. Jag bytte väggsida, om jag säger så.

Jag hade precis gått och lagt mig, för natten, när jag hör att hon kommer hem. Det är mörkt i rummet och hon tänder inte lampan heller. Så var hon ju också lite sprallig då, lite som Maja brukar vara... och glad över att äntligen få gå och lägga sig, vet ni. Ja, då hör man liksom ett halvtyst glädjerop (typ... tjohooo!) och ett litet ljud från någon som tar sats och ska hoppa ner i sängen. Tänk så skönt, när man är helt slut efter jobbet.

Nja, det var ju bara det att jag hade flyttat hennes säng lite mera åt höger. Så en mjuklandning blev det inte, kan jag säga. En rejäl duns hörde man. Stackar'n! Sedan var det ju dags att nästan kissa på sig, förstår ni. Jo, jag höll på att dö av skratt... hon också... efter att ha sagt: -Du kunde väl ha sagt nå't!

Kram Stina

Kanel i kaffet.

Idag kunde jag  brygga mitt kanelkaffe igen. Härlig! Vi fick faktiskt en ny och likadan kaffebryggare när vi lämnade in vår trasiga. Garantin gällde fortfarande, och trots att bryggaren kostar mycket mer nu så fick vi en helt ny. Vi köpte vår när det var rea på den och det var det inte nu. Men nu märker man att det var fler än ett fel på den vi lämnade in. Ja, ja... nu kan man i alla fall brygga sitt kaffe igen.

Någon frågade om kanelkaffet. Jag har i en halv tesked kanel i kaffet innan jag brygger det + en liten snutt vaniljsocker till ca.6 koppar. Det blir en mjukare smak på det hela om man har i en snutt vaniljsocker. Jättegott!

Idag regnar det mest. Men det finns ju ljus att tända och trevligheter man kan göra när det regnar. Städa t.ex. Nja, inte det roligaste kanske, men nu är det gjort i alla fall. Gubben brukar alltid hjälpa mig, men han jobbar idag så då gjorde jag det. Det tar tid för mig, men med lite musik till så går det bra.

Det finns ett fenomen med oss kvinnor, och det är det här som händer när vi ska flytta en liten sak till ett annat ställe, för att ändra om lite. Då liksom... följer hela alltihopa med helt plötsligt. Känner ni igen det där? Så står man där sedan, helt plasksvettig, trött och lite konstig i hjärnan och ingenting är på en plats där det passar... förutom den första saken man flyttade på. Ja, så får man ställa tillbaka allt igen, och inte en kotte har sett hur man har kämpat som en gnu för att få till det. Nää!

Det där fenomenet har jag slutat med. Nu orkar jag inte med det där. Sakerna står länge på sin plats nuförtiden. Men så ibland... som idag t.ex... så kände jag att jag, till musiken och de brinnande ljusen, fick lust att flytta runt lite småsaker i allrummet. Lite pyssel-feeling så där. Men jag bestämde mig för att bara hålla mig till sakerna i det rummet... annars vet man hur det blir. Speciellt när alla saker passar överallt i huset. Nu är det gjort och det blev ett litet trevligt avbrott i städningen... eller så ingick det faktiskt i städningen. Det beror på hur man ser på det.

Kram Stina

"Bakom pannan ligger hjärnan på lur."

Flicka 5 år

Bara så ni vet.

Idag har Maja hjälpt mig ute i trädgården. Hon har sågat lite buskar och sådant som ska bort för att det har blivit fult. Det hördes säkert en massa ljud från oss. Hon är ju inte sann när hon sätter igång. Hon har ju också reumatism så det gör ju ont och är jobbigt för henne när hon ska göra vissa saker. Då håller hon ju på så att man skrattar högt hela tiden. Ändå kämpar hon på. Hon är envis som tretton åsnor.

Imorgon börjar hon skolan igen. Andra året på gymnasiet. Tiden går så fort. Det är i alla fall väldigt bra att hon gillar skolan. Nu är det ju dags för lastbilskörning också... så nu är det kul, vet ni.

Det hon inte gillar är att de ska ut och gå några mil nästa vecka. Hon sa till mig att hon tänker irra bort sig i skogen och gå vilse med flit. Så... hör ni något om en vilse-i-skogen-17-åring på radion så vet ni vem det är. Antagligen är hon redan nere på sitt rum när efterlysningen kommer. För dit hittar hon alltid.

Lite höst i hyllan... och inte så mycket saker. Det kanske ser tomt ut när man bara ser ett foto så här. Men jag trivs med lite saker omkring mig. Det jag gillar med den här hyllan... som ju gubben min har tillverkat... det är att det går bra att ha ljuslyktor tända i den stora hyllöppningen. Det är väldigt mysigt.

Kram Stina

"Farmor är expert på färsrätter. Hon gör färs av allt hon kommer över, både fiskbullar och köttbullar. Och så lägger hon in gurka... och förr i tiden, när hon bodde på en gård, slaktade hon korvarna själv."

Flicka 9 år

Goa grabbar.

Jag brukar inte skriva så mycket om våra grabbar i den här bloggen. Anledningen till det är att de helst inte vill att jag ska göra det. Därför blir det mest om Majsingen. Men nu så ska jag berätta lite om gårdagen och hur härliga de här två sönerna är mot sin mor.

Jag gjorde ju ett inlägg om kaffe, som ni vet. På eftermiddagen skulle jag fixa mig en kopp kaffe. Det fick bli pulverkaffe eftersom bryggaren gått sönder. Jag har alltid en liten gräddsnutt i mitt kaffe. Ja, så skulle jag in och kolla lite saker på datorn. Vad händer då, tror ni... för första gången i mitt liv... (förutom att man kanske råkat spotta på den lite när man gapskrattat till Majas tokigheter)? Jo, fingret liksom fastnar i koppörat på nå't konstigt sätt så jag rycker till koppen då när jag tror att jag kan ställa ner den och släppa taget om den.

Var tror ni att kaffet for? Jo just det... över datorn, bordet, kläderna och på golvet. Ibland blir man ju arg på sig själv när man gör något sådant, men jag behöll lugnet... faktiskt, och sa bara... -Jahapp.

Ja, så var det ju bara att börja torka och torka och torka och torka och torka. Det luktade kaffe med grädde om allting... länge.

I hallen.

Då kommer den ene sonen upp (19-åringen) från sitt rum och börjar hjälpa till på en gång. Vi plockar bort tangenterna och torkar och torkar och torkar och torkar. Han är lugn som en filbunke och vi försöker fixa i ordning datorn. Äum... Man kan verkligen säga att det blev *tilt* i den stackars datorn. Den ville väl inte ha grädde i kaffet, förstår jag. Den gick att få igång, men inte att skriva på. Inte dag heller. Den kan inte stava eller skriva vettigt överhuvudtaget.

Då... kommer den andre sonen (21-åringen), bara efter en liten stund, och erbjuder sin mor att ta över hans dator för en billig peng. Va? På en gång så där. Vad gör man? Jo, man kramar om dem för deras sätt att bry sig och ställa upp så där. Goa 19-åringen satt sedan länge, länge under kvällen... med ett otroligt tålamod och fixade i ordning allt på min "nya dator". Han är ju proffs på datorer så det är skönt att man kan överlämna sådant till honom.

Då återstår bara frågan... Hur kunde stora grabben veta att mammas dator pajat när han faktiskt bor i lillstugan och befann sig där under den trevliga händelsen?

Jo, förstår ni... det bor en 17-årig flicka i huset som har alltid har väldigt roligt åt sin mamma. När hon såg vad som hänt så gick hon ner till sin storebror och berättade kaffehistorien för honom. Hon kunde väl inte låta bli, vet ni. Luring-Maja!

Vet ni vad som är bra med den här datorn? Jag vet inte vad stora grabben menar med det, men han sa: -Den här datorn har spillskydd. Haha... Mmmm...tack snälla! En sak till... Den är vit!

Kram Stina

"Om man förlorar sin kropp, förlorar man en viktig del av sig själv."

Flicka 6 år

Det här med kaffe.

Solen skiner och vi har ett vackert väder här idag. Så ska det visst vara hela dagen. Skönt!

Kaffebryggaren har gått sönder. (Inte hela världen, men ändå...) Jag som gärna vill brygga mitt kanelkaffe. Allt vatten rann ut under bryggaren igår. Jättekul! Men vi får nog en ny, tror jag. Jag är inte beroende av kaffe, men ibland så är det så gott med kanelkaffet. Jag började dricka kaffe när jag var 35 år. Innan dess tyckte jag bara att det smakade pyttsan om alltihop. 

Ibland blev man ju bjuden på kaffe... och så ville man inte krångla till det när de redan gjort klart en kopp, så då var det bara att hålla andan när man drack. Fort gick det också så man blev av med det.

En gång kommer jag ihåg, speciellt mycket. Jag blev bjuden på en kopp mumsigt kaffe. Muggen såg fin ut. En keramikmugg, helt enkelt... med många svarta prickar i... som försvann och var borta när jag hade druckit klart kaffet... Vad säger ni om det?

Allrummet / matplats

Kram Stina

"När man gifter sig, så får man inte skratta. Och så får man inte säga nej."

Flicka 5 år

Hon kom med ett förslag.

 

Solen kom fram en stund nu på kvällningen. Det blir så mysigt när huset får in solstrålar som lyser upp efter en mulen dag.
Jag är så glad över att hjärtat har lugnat sig betydligt. Det har ju varit krångligt en längre tid. Men nu så är det ganska lugnt på den fronten. I alla fall för ett tag. De andra grejsimojserna man har får man dras med hela tiden. Men man kan ha kul ändå. I alla fall i det här tokhemmet. Här är det humor varje dag, och speciellt mellan Majsingen och mig. Vi behöver bara titta på varandra ibland så är det kört.
Igår ville hon spela spel med mig. -Det ska vara ett riktigt spel, inte på datorn... säger hon.... -Vi kan väl spela kort, eller så kan vi kasta kort på varandra och se vem som lyckas med att få ett kort att fastna bäst i huden.
Men vilken otroligt knäpp idé! Ja, även om vi naturligtvis inte spelar något sådant dumspel, så undrar man ju var hon får allt ifrån. Va? Förresten så har vi inte så vassa kort här hemma heller. Även om jag vet att hon skämtar så förstår jag inte var i hennes hjärna alla idéer sitter. De bara flyger ur liksom.

 

 

Kram Stina

 

"Kvinnor har kurvor, medan män har portfölj."

Pojke 7 år

Morgondagg

Vissa morgnar så är det extra vackert ute, tycker jag. Skiner solen och det är morgondagg, då är det väldigt fint. Det glittrar överallt av alla små droppar. Både Majsingen och jag gillar att ta kort ute i naturen. Jag gick ut en morgon och tog lite närbilder när solljuset lyste upp alla daggdroppar.

  Kram Stina

"Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna."

Pojke 6 år

Pannkakor

Det blir en del ätbart här i bloggen som ni märker. Det kommer väl lite hemmabilder sedan också, men det inget nytt som tillkommit här i huset. Vi har däremot gjort oss av med flera möbler och saker. Det är rena luftrummet här nu. Men vi trivs faktiskt när vi inte har så mycket omkring oss. Det kommer väl lite bilder sedan, som sagt.

Majsingen klipper gräset. Först kör hon åkgräsklipparen. Sedan ska hon ta den lilla gräsklipparen, men hon drar sig alltid för det. Hon tycker att den är tråkig. Nu har hon gosat med Sally i en timme för att dra ut på tiden. Hon har suttit i bilen en stund, för att dra ut på tiden. Hon har ätit, för att dra ut på tiden. Ja, hon hittar på en massa saker för att dra ut på tiden. Nu är hon igång i alla fall, den där roliga tösen man har.

Det blev amerikanska pannkakor idag. De tog slut på en gång. Skålen kommer från Wilda Hem. Jag passade på när det var tillfällig rabatt på den. Sådant gillar jag... när man kan handla på rea.

Kram Stina

"Det är väldigt fint att man inte behöver klä på djuren för då blir det mycket billigare. Bladlöss är väldigt fina djur."

Flicka 5 år

Mysigt

Mulet väder har vi här idag. Men vad gör det när man trivs ändå? Nu kan man väl inte säga att hösten riktigt har kommit än, men lite av den känslan får man. Jag älskar verkligen hösten. Bästa årstiden, om ni frågar mig.

Att få gå upp på morgonen och tända ljus och göra frukost, det är mysigt det när det är lite murrigt ute. Här äter vi omelett väldigt ofta till frukost. Gott!

Gubben jobbar på med det som ska göras med huset. Jag funderar på att göra amerikanska pannkakor till honom. Det gillar han nog.

Man känner ju att man vill göra något när man inte har möjlighet att hjälpa till så mycket p.g.a att kroppen inte pallar. Då kan man göra annat istället... som extra god fika t.ex.

Kram Stina

"Vi har en hjärna för att håret ska ha något att sitta fast i."

Flicka 5 år

Den här Majsingen man har.

Majsingen, vet ni... är ju som hon är. Haha... Ja, jag säger då det. 

Hon kom hem igår med en present, förstår ni. Väldigt gulligt av henne. Det var bara det att det lät så här...

Maja: -Mamma, jag har köpt en present till dig. Jag har köpt lammbajs.

Mamma: -Vaddå? Har du köpt lammbajs? Ja, det skulle inte förvåna mig ett dugg alltså.

Så plockar hon fram en burk, förstår ni. Alltså, vad är det med den här ungen, som har sådana idéer? Vem är det hon har fått allt tok ifrån? Inte är det väl från mig i alla fall? No, no...

Så öppnar man burken och där ligger det små svarta lammbajsrundingar i godisform. Ja, jag säger då det.

Man kan ju skratta på sig. Goda lammbajskulingar var det i alla fall. Det står på burken att det är lammbajs, så jag vet inte om man ska låta någon se den när man vill ta en liten karamell. Det kan ju gå rykten, menar jag. Vi har ju får i byn om jag säger så.

Min stora och gula orkidé blommar igen.

Kram Stina

"Förr i tiden hade bönderna tyrannosaurus rex och ödlor i lagården."

Flicka 5 år

Sally

Vi har ju en liten, lydig och söt vovve. Hon ska bara leka och leka med alla sina bollar. Så fort man kommer ut är det störtlopp till bollarna, speciellt till den ni ser på bild. Det är älsklingsbollen. Efter en liten stund är en dam som Sally helt slut.

Kram Stina

Det här med flugor.

När jag var yngre och bodde i Skåne... närmare bestämt i Hammenhög, så cyklade jag ofta till stranden under sommaren. Man cyklade förbi det ena gula och vackra fältet efter det andra. På vägen till stranden, förstår ni, svalde man ett helt gäng med rapsbaggar. Inte alla på samma gång då, utan en och en. Ja, man vande sig vid dessa proteinvarelser. Inte var det trevlig inte, men man såg fram emot stranden så man stod helt enkelt ut med det. Ett par stycken i näsan också, och en och annan bagge i ögat.

Ända sedan jag flyttade tillbaka till Dalarna, i slutet av 80-talet, så har jag faktiskt inte svalt en enda fluga... förrän nu. Alltså... Gott är det då rakt inte!

Gubben och jag tog en promenad i förrgår kväll. En trevlig promenad var det, som det brukar vara... tills... en gammal storfluga flyger rakt in i munnen och hamnar liksom direkt i strupen. Vad gör man? Jo, man vill ju helst spy alltså och börjar hosta och harkla sig... en bra stund. Men nää då, ingen bevingad varelse ville upp. Jag fick helt enkelt gå klart promenaden med den där typen i halsen. Det gick liksom inte att svälja ner den heller. Det var vidrigt, förstår ni, för det var nämligen inte den minsta flugan på jorden. Man vågade ju knappt prata på hela promenaden. När jag kom hem var det bara att ta ett stort glas vatten och vänligt dricka upp den lillstora flygflugan. Fy! Jag undrar fortfarande vad det var för sort.

Så tror man ju inte att det ska hända igen då. Det var ju liksom, drygt, 20 år mellan gångerna sist. 

Jodå... det var minsann dags igen igår kväll. Man tycker ju att det måste vara nå'n måtta med saker och ting. Den här gången hamnade den inte i strupen... utan precis mellan tänderna när jag bet ihop. Varför ska man få göra repris på detta? Ja, det var ju bara att ta promenaden runt med en fluga till. Har man liksom bitit ihop så sitter den ju där. Inte hela kanske, men ett och annat ben då. Det känns i alla fall så, tills man har borstat tänderna.

Ikväll vet jag inte om det blir någon promenad. Kan det möjligtvis hända tre dagar på raken tro?

Kram Stina

"En kropp är något som tar slut i skorna."

Pojke 5 år

Min pannkakstårta.

Nu tror ni kanske att jag har gjort en pannkakstårta med en massa platta pannkakor i en stor hög och med en massa pladask mellan alla gulliga panniga kakor. Men så blev det inte.

Jag stod i köket och funderade på vad jag skulle hitta på till gubben när det var dags för fika.

Ja... jag började, helt enkelt, med att plaska ihop en egen smet. Det var egentligen ett test. Jag brukar ju testa lite saker. Som att ha curry i sockerkakan t.ex. (Recept finns i högra spalten.)

Men den här gången tänkte jag att det skulle bli lite annat, så jag gick först ut för att plocka ihop lite svarta vinbär, för det ville jag ha med. Sedan började jag att röra och blanda en massa trevliga saker i en bunke. Resultatet blev den här...

En "platt" ( lite tjock) och enkel pannkakstårta alltså.

Här är receptet...

Kladdet som jag har ovanpå är...

I mixern hällde jag grädde, svarta vinbär och lite socker. Sedan lade jag allt uppe på pannkakan. Överst några bamsestora svarta vinbär. Gott!

Kram Stina

"Grisen består av fläsk, både utanpå och inuti."

Flicka 5 år

En idé.

Idag har gubben jobbat här hemma med saker som måste göras när man har hus. Vissa år är det ju mer än vanligt med saker som måste fixas. Men när det är färdigt, trots att det tagit väldigt lång tid, så är man glad.

Eftersom jag vet att det är en fikagubbe jag är gift med så gjorde jag en liten specialare idag. Jag gjorde en "Stinas egen pannkakstårta". Jag ska visa er senare. Ska man lägga ut receptet också tro? 

Det är väldigt roligt att titta på gubben när han får något extra till fikat. Idag satt han tyst en stund och åt... och så tittade han på mig och sa: -Jag är lyckligt lottad som har dig!

Visst är det där lite lurt va? Han menar nog att han vill ha pannkakstårta lite oftare, den lille luringen.

Om man har en lös glaskupa och ett fat för blomkrukor över, så kan man ju fixa ihop en helt egen stormlykta. Jag tyckte att det blev bra. Den blev fin där på köksbordet.

Kram Stina

"Förr i tiden blev barnen uppfostrade. De var så artiga att de inte svarade på frågor."

Pojke 6 år

Lingon

Hej!

Här har vi en mulen morgon. Men det går ju desto bättre att njuta av tända ljus då när det är så pass mörkt ute. Nu tänder man ljus redan till frukosten och känner faktiskt att hösten är på väg. Jag älskar hösten. Det har jag alltid gjort. Klarare luft, gummistövlar och vackra färger. Mysigt!

Här har vi fixat ihop lite rårörda lingon. Gubben tycker mycket om lingon. Jag är inte lika förtjust i dem. Men till hemlagade köttbullar, kokt potatis och lite sås... så funkar det rätt så bra med lingonsylt för min del. Det går ju i alla fall väldigt fort att röra ihop lite lingon... när det är rårörda man vill ha.

Kram Stina

"Min mormor är inte så gammal som hon ser ut och det ska hon vara glad för."

Flicka 6 år

Melon

Som ni märker så håller jag lite "lugna gatan" här på bloggen. Men jag känner inte riktigt för att köra igång med Maja-hyss och sådant än. Men det kommer väl, för en massa hyss kan hon ju inte låta bli att göra. Skrattar gör man jämt när man är med henne.

Gillar ni melon? Det gör jag. Tillsammans med lite fetaost är det också väldigt gott.

Stina

"Att komma i puberteten betyder att man börjar bli omöjlig. Så där som min bror som är angripen av hormoner."

Flicka 9 år

Inte bara vinbär.

Det blir mycket djur- och naturbilder just nu. Men det är mycket man kan fota ute i sin trädgård. Det är roligt att gå omkring där med sin lilla kamera. Man behöver ju inte bege sig så långt för att hitta något, om jag säger så.

Man kan hitta ett och annat bland vinbären.

Det är riktigt stora vinbär i år. Speciellt på vinbärsbusken som heter Storklas. De är mycket större än vanligt.

Kram Stina

"Musklerna är som små ballonger som är fyllda med spenat."

Pojke 6 år

Liten och söt.

Ibland får man snabba på med kameran om man ska hinna med. Jag fick en liten gullesnutt på bild idag. 

Är det en lövsångare tro (unge)? 

 

Efter en liten stund flög den iväg.

Kram Stina

"Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats."

Flicka 7 år

På verandan.

Tack för era svar! Man får alltid hjälp här inne av er. Nu vet jag att det är stormhatt jag har i trädgården.

Det har varit lite kyligt ute idag. Men på verandan blommar pelargonerna för fullt.

Det är verkligen helt proppfullt med blommor.

Kram Stina

"Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös."

Flicka 7 år